Gick in på ett lokalt snabbköp för att växla en femhundralapp. Kassörskan frågar "Vad vill du växla till.. fem hundralappar?" varpå jag svarar "Ja och gärna sex om det går bra!"... Kassörskan tittar på mig med en märklig blick och "Vafan sa han till mig?!"-vibbarna är påtagliga. Jag försöker givetvis förklara mig på ett snyggt sätt, vilket givetvis gör det hela mer pinsamt: -"Ja alltså du vet.. fem hundralappar, gärna sex hundralappar om det går?... Skämtet nådde inte hela vägen över disken här va?". Innan jag går försäkrar jag mig genom att fråga "Så du förstod skämtet nu, så inte polisen står utanför och väntar på mig här?", då fick jag iaf ett litet skratt. Not my finest moment!

Närmar mig mitt mål nu att springa 2 km på under 9 minuter, även om det tar emot rejält i benen. Har tidigare inte haft några riktiga löparskor men i samband med Mr Fotboll var nere i helgen (min kära bror) så fick jag ett par av hans löparskor. Killen är ju sponsrad och får ett gäng nya dojor lite då och då, så nu känns det som att jag går åp moln, jämfört med mina lyftardojor á la brottarskor. Nuvarande 2 km-tiden är 9.05 och försöker att hitta rätt metod för att klara tiden så bra som möjligt.


Drog med mig Mathilda på möbeljakt i helgen, som alltid är en lika traumatisk upplevelse. Hon la ribban direkt när jag stannar för att tanka: "Du går in och köper gifflar åt mig!".. "Tjejen har ju varit utomlands och inte fått gifflar på två veckor, så det är väl klart hon ska få det!" tänker jag. När jag kommer ut i bilen igen tittar hon dockpå mig med död i blicken och säger "Jonas, dessa gifflarna är bakade för tre dagar sedan, tre! Hur tänkte du här?". Det är inte lätt att tillfredställa en finsmakare av sötsaker.

Kommer hem och släpper av Thilda ihop med möblerna innan jag direkt kör vidare för att skjutsa min bror till festligheter (När han är nere och hälsar på så är det många som vill ha en bit av honom). Hemma igen har jag med mig pizza och en påse godis från hemmakväll. Efter maten när jag börjar med möblerna så lägger hon sig i soffan, när jag frågar "Ska du inte hjälpa till här?" så säger hon "Nä.. men jag tittar gärna på!", lägger upp fötterna och roffar åt sig den stora godispåsen... En dag kommer hon bli en fantastisk arbetsledare!

Sovmorgon idag vilket innebär en tidig träning. Är skönt med morgonträning på många sätt. Att variera tiden man entrar gymmet är alltid kul, slippa trängas bland maskinerna, samt att få ha kvällen över till annat samtidigt som man har ett lugnt samvete!


En liten maskerad formbild på väg till gymmet!

Hoppas att ni alla får en härlig måndag och givetvis en fortsatt bra vecka!

...med vitt guld, förpackat i rött!


20 kg kärlek!

Det känns som om jag inte tränar längre. Eftersom jag inte tränar triceps/biceps längre så blir passen mycket kortare än vanligt, fokus är som sagt på rygg och bröst. Benträningen är lite annorlunda nu då jag kör mycket löpträning. Så det blir 3-4 gympass i veckan á 45 minuter och 3-4 löppass i veckan, ändå känns det som att jag gått ner på halvtid vad gäller träning(!?) - Märkligt...

Målet just nu är att på så kort tid som möjligt springa 2 km. En heffaklump som mig har utgångspunkt 9.20 men har som mål att inom en månad ha kommit ner till under 9 minuter, om Forrest Gump kan göra det så kan minsann jag!

Funderar på att upprätta ett schema vad gäller träning med ungefär den nuvarande träningsmängden, bara för att visa för mig själv att jag faktiskt följer mina uppsatta mål utan att känna mig otillfredställd.

Helgens projekt har bestått av få hem min nya soffa. I fredags fick jag sitta hemma under eftermiddagen för att invänta två möbelkillar som skulle visa sig vara de mest oambitiösa någonsin. Efter att försökt lyfta upp soffan i 5 minuter så ger dem upp och kör tillbaka - utan att ha levererat min soffa.

Skogstokig som jag blev ringde jag till företaget och sa ett par väl valda ord innan jag och en bekant själva gav oss på att få hem soffan dagen efter. "Det är INGA som helst problem att få upp den, ABSOLUT inte!"... Efter två timmars juckande började vi förstå att möbelkillarna kanske hade en poäng.

Till slut, efter många om och men, svordomar, arga diskussioner med grannar och "VI MÅSTE ROTERA DEN" så gick soffan in. På bekostnad av att vi fick skruva loss två dörrar, dörrkarm, garderober och dylikt, värre än det jobbigaste cardiopasset! Men nu står den där och ser sådär lagom mysig och inbjudande ut!

Hoppas att ni alla out there har en bra helg!

Det har väl knappast undgått någon att melodifestivalen nu dragit igång igen?!

Pizzorna var givetvis på plats för att dela denna erfarenheten med oss. Samma sekund som jag inser att Marie Sernholdt är en av årets programledare så förstår jag att årets Melodifestival kommer vara betydligt lättare att genomlida än i normala fall... Samtidigt har jag en tjej vid min sida som utbrister "Fyfan vad mager den där Marie sernholdt är!" och trycker in en stor pizzaslice i käften!

Axlen är fortfarande som hissbranschen ("De går upp och ner", ha-ha-ha...) men jag försöker köra på så gott det går. Stadsbo som man är så tillhör det givetvis en hel del gnäll och ynklighet när man åker på en lättare skada såhär!


Har snart slått ett nytt rekord genom att inte ha inhandlat något kosttillskott sedan Fitnessfestivalen 11-12 dec. Vilket innebär att det snart närmar sig 2 månaders-sträcket. Blir snart till att dra iväg en beställning till Fairing!

Också värt att nämna är att jag för ett par dagar sedan tog min första löprunda utomhus på flera år! Jag hade ett uppsatt mål, ca 3 km bort, som jag skulle klara jogga till no matter what. Tjurskallig som jag är så vägrade jag ge upp trots att jag sprang som en ung Forrest Gump (iför benskenor) större delen av rundan. Det tog flera dagar innan knä, smalben, höfter och pacemakern hade återhämtat sig! Nu när man känner sig hel (nåja, så hel som en 65-årig 23-åring kan känna sig) så är det väl dags att ge sig på en ny löprunda!



På återseende!

Ja ni läste rätt! Jag har blivit utsatt för tung brottslighet...

Det var en sen, regnig vinterkväll... Undertecknad befann sig i duschen då det plötsligt ringer på dörren! Jag smyger ut i hallen i ett badlakan och genom titthålet ser jag min (uppskattningsvis) 100 år gamla granne stå med rullatorn i högsta hugg.

Omtänksam som jag är så tänker jag "öppnar jag dörren nu så får den lilla gumman en hjärtinfarkt eller något, det får vänta!" och då jag precis är på väg att titta bort ser jag hon ta ett steg mot dorren... hon närmar sig... pulsen ökar... jag knyter näven i förberedelse och då händer det, PANG, tantan sträcker sig upp och TAR min morgontidning som hänger utanför dörren! Jag, givetvis i chock efter det inträffade, pendlar mellan tankarna om att slå upp dörren och fråga vederbörande om vad fan hon håller på med, medans den andra halvan av mig bara vill sätta på en KENT-skiva på hög volym, sätta mig i duschen och gråta ut ordentligt... Då jag ser att hon vänder sig om och stirrar mot min dörr halvvägs in i sin egen lägenhet, så valde jag att göra det sistnämda.

Akta er där ute! 'Pensionärsjävlar' ger dagens ålderdom osunda idéer kan jag lova!

Men nog om det!

Då min vänsteraxel varit tillfälligt out of order så har många pass gått i improvisationens tecken. Bröst och axelövningar med fria vikter har varit nästintill omöjligt och jag har fått försöka få ut så mycket av passen genom maskiner och långa stunder skrikandes i smithmaskinen.

Jag har även idag gjort årets första joggingpass utomhus, vilket var skönt men även fullkomligt traumatiskt för hela min underkropp. Den här konstilationen av kroppsdelar är som bekant gjord för allt annat än långa stunder av löpning (eller arbete för den delen), men idag gick det faktiskt ganska bra!


En betydligt sämre pose än en viss Arnold brukade göra!

Nu ska undertecknad sörpla i sig lite pepsi max innan det blir att gräva ner skallen i böckerna framför 'Svensk Maffia' på TV4. Hoppas ni alla har en bra kväll!