"Insnöad" är mitt andranamn...
Hela min personlighet genomsyras av att jag hittar En, eller ett fåtal saker som jag gillar och sen riktar jag in mig på det tills jag tröttnat helt...
... På sistone har detta varit styrkelyft och min nya favoritövning: Inverted Burpees.
I tisdags körde jag och min kollega Ercan ett tvåmanna-wod vid namn "J-G", ett program som hedrar de stupgade officerarna Johan och Gunnar från den svenska utlandsstyrkan.
”J-G”, på tid:
- 40 Styrkestöt (M: 60kg K: 45kg)
- 32 Inverterade burpees
- 40 L-pull-ups
- 32 Styrkestöt
- 24 Inverterade burpees
- 32 L-pull-ups
- 24 Styrkestöt
- 16 Inverterade burpees
- 24 L-pull-ups
Programmet går ut på att det bara är en som jobbar medans den andra vilar. Alltså, när den ena tröttnar så tar den andra över, så man hela tiden överlappar varandra. Sluttiden på det här blev 20:52 för oss.
Dagen efter kände jag mig som en nyförälskad fjortonåring vad gäller inverted burpees så jag beslutade mig för att avsluta mitt pass med lite teknikövning. Varje set skulle innehålla 10 reps för att inte bli trött och bara fokusera på tekniken... Första setet gick bra, halvvägs genom det andra knakar min axel till på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt! Resten av kvällen ägnade jag mig åt att gnälla, svettas och hyperventilera av smärta!
Detta har resulterat i att jag de senaste dagarna fått köra lite mer högreps och verkligen känna efter i axeln hela tiden, som lite då och då gör sig till känna. Skitkropp!
Förmodligen en konsekvens av flera veckor av ständiga pass innehållandes ryck, stöt, frivändningar, inverted burpees, blandat med en redan känslig axel. Som vanligt kör jag 0-100 så fort jag hittar en ny grej jag gillar! Denna gången straffade det sig... Men men, jag läker snart! :)
Fitnessfestivalen 2007: Helt ovetandes om vad Fairing var men var trots det tvungen att ha en T-shirt. Minns att jag frågade "Har ni inte i mindre storlekar?"... Samma tröja och samma kille, men mycket har hänt sedan dess! Nostalgi.
Lär mig ryck!
Nu för tiden tränar jag på alla möjliga sätt och i dagarna har jag fått dille på att bli bättre på ryck.
Björn Falkland har en gång i tiden varit ett stort namn inom styrkelyft och när han är på gymmet så passar jag på att be om tips och råd, så i lördags fick jag en hel del coachning. Dock blir jag mer frustrerad än en byracka på väg mot badkaret när jag inte får tekniken att sitta... När man gått och fjantat med "vanlig" gymträning i flera år så ställer man höga krav på sig själv när det gäller att flytta tunga vikter. Något som gör mig tokig när jag då ger mig på nya övningar som är tekniskt krävande.
Dagen efter gav jag mig på det igen och ville den här gången krydda till det med Crossfit Isabel. 30 ryck á 60 kg på tid. Sluttiden blev 3:18 vilket får ses som okej med tanke på vilken teknisk tsunamikatastrof det trots allt var.
De här dagarna har jag även lagt in lite intervallträning av olika slag för att försöka bättra på mitt flås, som behöver bättras på rejält!
Så efter några dagar av alternativa träningspass unnade jag mig ett hederligt bröstpass idag :)
Ser fram mot dietstarten om sex veckor. Satsar och tror innerligt på att jag kommer ha bättre form än någonsin. Iår har jag inga ursäkter!!!
Det känns lite lustigt att det faktiskt närmar sig...
Idag hade jag ett missat samtal från Hanzel (mitt kära yrke förbjuder möjligheten till tillgång av sin mobiltelefon) och det brukar oftast innebära två saker: 1. Han ska göra en riktigt urusel imitation av skånska och... 2. Vi löser diverse världsproblem, med andra ord så får jag svar på lite frågetecken.
Jag längtar verkligen tills det drar igång, jag lärde mig så oerhört mycket under förra dieten.
Undrar vad det är som gör att vi är en liten skara människor som alltid tar sig ann utmaningar som dessa... Jag får dagligen höra "Ja det fungerar så länge man är ung.. vänta bara tills du blir gammal och får familj!". Jag har slutat att argumentera emot och istället håller jag bara med, när jag i själva verket ser fram mot den dagen vid horisonten där jag kan motbevisa dessa personer.
Det föder många tankar och tillfälle att reflektera... Vem av oss är ute och cyklar egentligen? Är det dem som gör fel, som själva har satsat på något de älskat och som de sedan gett upp i samband med en karriär eller sin familj? Eller är det vi som gör fel som fortsätter att satsa på det här, trots samma omständigheter, är vi egoistiska som väljer att behålla sin passion och kanske på så sätt välja bort "viktiga" saker till en viss grad...?
Tankar som slukar upp en och jag kan knappt vänta tills den dagen då jag ser vilken väg jag själv väljer att gå...
Nog om det. Jag har alltså ungefär sex veckor kvar innan dieten börjar. Alltså hinner jag med att fira min födelsedag om två veckor, något som har blivit en tradition i kompiskretsen och som alltid innebär vilda tillställningar. Jag festar väldigt sällan och jag har inte druckit alkohol sedan i somras, så första helgen i Mars tänker jag unna mig en utekväll med mina nära vänner, innan nästa tävlingssatsning hägrar.
När outfitsen till kvällen i fråga skulle införskaffas så var det inte mycket att orda om! ;)
Likt en brunstig katt...
Ungefär så uppförde jag mig på gymmet i fredags efter jobb. "Vilodag" innebär ju således Crossfit, vilket något motsägelsefullt brukar bli de jobbigaste passen i veckan.
Slutade jobb klockan sex (vilket innebär att jag avslutade min 12-dagars period med jobb varje dag - äntligen!) och var på gymmet vid kvart över. Satte mig ned i receptionen och började sippra på min Rage Nitro (som fortfarande är min favorit, trots att ha testkört nya Insanity) och bläddrade genom mobilen efter ett passande crossfitpass, fredagen till ära.
Strosade runt lite i gymmet, kände lite på atmosfären, ändrade mig från crossfit till "Dips-pass"... ändrade mig tillbaka till crossfit med motivationen "Jonas, du har flås som en säl på rehab - skärp dig!".
Lotten föll till slut på Crossfit Mcghee:
Marklyft 120 kg: 5 reps
Armhävningar: 13 reps
Box-jumps, 24 inch box: 9 reps
Rounds in 30 min... Målet var att klara 15 rundor, men när jag var uppe i tolv märkte jag att jag höll ett okej tempo så jag la i en växel till och påbörjade mitt 21a varv när timern pep, riktigt nöjd! Det som krävde mest tid var faktiskt armhävningarna, då tiden snabbt springer iväg när man lyfter händerna från marken mellan varje armhävning (som krävs för att det ska vara en godkänd crossfit-pushup). I normala fall kan man pumpa på push-ups likt en student pumpar tequilashots - fullkomligt ohämmat och utan eftertanke!
Somnade ganska tidigt på kvällen efter arbetsdagarna á la marathon samt ihållande träning varje dag... Vaknade tolv timmar senare, lika trött! Så trots återkommande träningssug idag valde jag att lägga fokus på andra saker, såsom vänner.
Fika på stan följt av god mat och en massa efterrätt framför Gladiatorerna och Melodifestivalen. Så där lagom ansträngande för en åldring som mig! :)
Imorgon väntar dock träning i vanlig ordning och just nu slurkar jag i mig lite sloow-protein innan sänggående... Jag känner min vana trogen mig inte som 20 längre! ;) Hoppas att ni alla har haft en bra lördag!
Den änsålänge något spartanskt inredda
tv-hörnan i casa del olsson! :)
Sov gott alla!
/J-Flex out!
