Hela min personlighet genomsyras av att jag hittar En, eller ett fåtal saker som jag gillar och sen riktar jag in mig på det tills jag tröttnat helt...

... På sistone har detta varit styrkelyft och min nya favoritövning: Inverted Burpees.

I tisdags körde jag och min kollega Ercan ett tvåmanna-wod vid namn "J-G", ett program som hedrar de stupgade officerarna Johan och Gunnar från den svenska utlandsstyrkan.

”J-G”, på tid:

• 40 Styrkestöt (M: 60kg K: 45kg)
• 32 Inverterade burpees
• 40 L-pull-ups

• 32 Styrkestöt
• 24 Inverterade burpees
• 32 L-pull-ups

• 24 Styrkestöt
• 16 Inverterade burpees
• 24 L-pull-ups

Programmet går ut på att det bara är en som jobbar medans den andra vilar. Alltså, när den ena tröttnar så tar den andra över, så man hela tiden överlappar varandra. Sluttiden på det här blev 20:52 för oss.

Dagen efter kände jag mig som en nyförälskad fjortonåring vad gäller inverted burpees så jag beslutade mig för att avsluta mitt pass med lite teknikövning. Varje set skulle innehålla 10 reps för att inte bli trött och bara fokusera på tekniken... Första setet gick bra, halvvägs genom det andra knakar min axel till på ett sätt jag aldrig tidigare upplevt! Resten av kvällen ägnade jag mig åt att gnälla, svettas och hyperventilera av smärta!

Detta har resulterat i att jag de senaste dagarna fått köra lite mer högreps och verkligen känna efter i axeln hela tiden, som lite då och då gör sig till känna. Skitkropp!

Förmodligen en konsekvens av flera veckor av ständiga pass innehållandes ryck, stöt, frivändningar, inverted burpees, blandat med en redan känslig axel. Som vanligt kör jag 0-100 så fort jag hittar en ny grej jag gillar! Denna gången straffade det sig... Men men, jag läker snart! :)


Fitnessfestivalen 2007: Helt ovetandes om vad Fairing var men var trots det tvungen att ha en T-shirt. Minns att jag frågade "Har ni inte i mindre storlekar?"... Samma tröja och samma kille, men mycket har hänt sedan dess! Nostalgi.