...Ja dieten kommer troligtvis att dra igång den första April, vilket är runt hörnet. Det känns grymt!

Idag hade jag ett missat samtal från Hanzel (mitt kära yrke förbjuder möjligheten till tillgång av sin mobiltelefon) och det brukar oftast innebära två saker: 1. Han ska göra en riktigt urusel imitation av skånska och... 2. Vi löser diverse världsproblem, med andra ord så får jag svar på lite frågetecken.

Jag längtar verkligen tills det drar igång, jag lärde mig så oerhört mycket under förra dieten.

Undrar vad det är som gör att vi är en liten skara människor som alltid tar sig ann utmaningar som dessa... Jag får dagligen höra "Ja det fungerar så länge man är ung.. vänta bara tills du blir gammal och får familj!". Jag har slutat att argumentera emot och istället håller jag bara med, när jag i själva verket ser fram mot den dagen vid horisonten där jag kan motbevisa dessa personer.

Det föder många tankar och tillfälle att reflektera... Vem av oss är ute och cyklar egentligen? Är det dem som gör fel, som själva har satsat på något de älskat och som de sedan gett upp i samband med en karriär eller sin familj? Eller är det vi som gör fel som fortsätter att satsa på det här, trots samma omständigheter, är vi egoistiska som väljer att behålla sin passion och kanske på så sätt välja bort "viktiga" saker till en viss grad...?

Tankar som slukar upp en och jag kan knappt vänta tills den dagen då jag ser vilken väg jag själv väljer att gå...

Nog om det. Jag har alltså ungefär sex veckor kvar innan dieten börjar. Alltså hinner jag med att fira min födelsedag om två veckor, något som har blivit en tradition i kompiskretsen och som alltid innebär vilda tillställningar. Jag festar väldigt sällan och jag har inte druckit alkohol sedan i somras, så första helgen i Mars tänker jag unna mig en utekväll med mina nära vänner, innan nästa tävlingssatsning hägrar.


När outfitsen till kvällen i fråga skulle införskaffas så var det inte mycket att orda om! ;)