Direkt när lönen trillade in på kontot körde jag ut till City Gross med min kära broder för att inhandla all mat som kan tänkas behövas sista månaden. Har slarvat lite den sista tiden och ersatt måltider med pulver då jag varit så trött, men lovade mig själv att i princip utesluta alla kosttillskott sista månaden och låta maten göra jobbet. Kundvagnen innehöll bland annat:

5 kg broccoli.
2,5 kg spenat.
2,5 kg haricot verts.
100~ ägg.
2 kg minikeso.
2 kg lättkvarg.
1 kg kallrökt lax.
1 kg kokt skinka.
1 kg älgfärs.
100g valnötter.
100g cashewnötter.
8 kg kyckling.
Avokado.
...och till detta lyxen: Nya Body och ett par liter julmust light! ;)

Hur går det då? Passen har gått sådär. Dåligt med energi och motivationen har varit låg och det enda jag tänker på är hur mycket jag saknar mina vanliga pass då man ger allt och kör på tills man håller på att gå av på mitten, nu handlar det mer om att avverka varje set, även om många av dem blir halvhjärtade. De senaste dagarna då jag fokuserat mer på mat än pulver har jag dock känt mig lite bättre. Har också kört några pass på gymmet där brorsan tränar och det har hjälpt mig lite.


En månad på mig att bli tight, det SKA gå!

Pusselbitarna i övrigt börjar falla på plats. Jag är anmäld till Decembercupen och tävlingsbyxorna är beställda, men framförallt så är bordet till St Markus Vinkällares Julbord bokat till kvällen efter tävlingen. Läser deras julbordsmeny minst en gång om dagen och längtar! Förhoppningsvis kan jag njuta med gott samvete efter en väl genomförd tävling... Gud vad jag hoppas att det faktiskt blir så!

Jag minns efter min tävling 2008 på luciapokalen hur besviken jag var. Direkt efter jag gått av scenen slängde jag ihop min väska och drog på mig kläderna, sen satt jag i en ensam vrå på mässgolvet och grät en skvätt under min huva. Jag kände mig så misslyckad och bedrövad över att jag lagt ner så pass mycket arbete och fallit så pladask... Kraven och förväntningarna jag och alla i min närhet byggt upp var jag inte ens i närheten av att uppnå! Det året var det alla uppmuntrande ord och mail som jag erhöll som fick mig att studsa tillbaka väldigt fort och satsa vidare.

Det är charmen men också risken med en individuell sport - Du får ta såväl medgångar som motgångar på egen hand.

Iår, min vana trogen, har jag såklart ställt höga krav på mig själv. Trots att omständigheterna varit allt annat än optimala. Jag brukar aldrig skylla från mig, då jag vet att alla har hinder som man måste ta sig förbi på väg till en tävling. Dock lyckas jag alltid med bedriften att starta stora projekt mitt under en diet. Som iår då jag bytade jobb och flyttade 55 mil upp i lander för att spendera tre veckor på min brors soffa innan jag fick min egen lägenhet.

Men, jag citerar: "The people who get on in this world are the people who get up and look for the circumstances they want, and if they can't find them - make them!"