Hur kunde man bli en kille som älskar mat, helst onyttigt, men vill väldigt gärna alltid vara i form? Varför är det så att i princip alla inom bodybuilding/fitness som jag känner är likadana? Kunde vi inte bara ÄLSKAT lågkolhydratkost och kokt torsk?

Nej, nej, istället blir det en märklig blandning av preferenser som gör att man beter sig som en shizophren träningsnarkoman med ett giffelberoende.

Imorse kom jag till gymmet, tröttare och mer otaggad än någonsin. "Ska jag köra lite cardio? Lite.. äsch, jag skiter i det!". Men stötte på Pariola och sa "Hade jag kommit på ett trevligt crossfitprogram så hade jag kört det, men jag ooorkar inte!", varpå han säger "Kör murph då?!". Sagt och gjort, jag gick från "Äh jag skiter i det!" till att köra ett utav de jobbigaste crossfitprogrammen:

1,6 km löpning
100 chins
200 pushups
300 squats
1,6 km löpning
Sluttid: 49:30. Vilket är en riktigt dålig tid, rent ut sagt, men med tanke på att jag var så trött, sliten och otaggad så är jag nöjd att jag kämpade mig genom det.

Efter detta gled jag ner mot stan för lite fika, hungrigare än någonsin efter "Murph" blev det en jättetoast uppföljt av två scones med ost och marmelad... Är det sommar så är det?!

Unnade mig en powernap på soffan innan jag gav mig upp på gymmet för andra gången, denna gången för ett hederligt pass axlar, som gick riktigt bra!


En svettig, kolhydratfylld kille!